Emils blogg

januari 31, 2019

VÅRTID ÄR NU

Skare, fjäll och sol eller bar asfalt, oavsett miljö bjuder våren på fantastiska träningsmöjligheter, om en klarar av pollen vill säga. Personligen är den förstnämnda min favorit.

Jag är precis hemkommen från härliga Härjedalen och Bruksvallarna där säsongens sista tävlingar avgjordes med bland annat SM i sprinstafett. En tävlingsform som bjuder på massor av mjölksyra. För min och brorsans del slutade det med en 12:e plats (bland 55lag) efter att syran tog tag om våra ben under sträcka två i finalen. En sprintstafett körs i tre sträckor vardera i både semifinal och final, det blir alltså sex maxkörningar i ca två minuter där stumheten verbalt och i ben tilltar.

Pustar ut efter finalen, rankade som 46:e lag var vi väldigt nöjda med en 12:e plats.

Under fredagen kördes en 100-meters sprint i fortsatt strålande solsken, det slutade med en 7:e plats av de 120 åkarna. Lördagens tävling gick över två fjäll och 35km, 100m passade mig bättre men säsongens sista race var njutbart i majoriteten av de 90 minuter jag åkte.

Återhämtningstur på fjället efter både race och bankett fick avsluta vistelsen i Bruksvallarna. Funäsfjällen levererade som alltid och jag kan verkligen rekommendera stället för er alla.

För egen del väntar några lugna veckor med mindre träning för att sedan börja ladda om inför en ny säsong där ett delmål är Running For Shelter. Säsongen 2018-2019 har varit den tyngsta på många år men motivationen för tillfället är också högre än på länge, dels för att känslan i kroppen bara blir bättre och bättre men också för att solen skiner och sommaren står runt hörnet. Ut och njut av DIN omgivning så hoppas jag att vi ses i Årstaviken under maj månad!

Glad Påsk
Emil

Tankar kring träning

Det finns lika många teorier om träning som det finns tränade människor. Att bli klok på allt som skrivs och välja rätt upplägg är svårt, om inte omöjligt.  För att få en röd tråd i den här bloggen fortsätter jag med samma budskap som i förra inlägget – lyssna på kroppen. Det är alltid nummer ett ( nr.1)!

Nummer två när det gäller träning är att det ska vara kul. Lyckas du med ein und zwei kommer det bli succé. Nummer 3 handlar om syfte, mål och utveckling  – du ska utvecklas och nå det mål du har satt upp med träningen, oavsett om det är att springa fortare, lyfta tyngre eller få mer energi i vardagen. Mitt tips är att målet på något sätt kan mätas. Att mäta ens energinivå är såklart inte helt enkelt men blir du bra på nr. 1, så fixar du det.  Ett konkret syfte med träningen och ett mål som kan mätas ger dig möjlighet att följa din utveckling, vilket ger ökad motivation och glädje, om resultaten går åt rätt håll vill säga. Det fina är om resultaten blir sämre får du gå tillbaka till nr. 1, lyssna på din kropp och testa något annat innan du bränner ut dig.

Min egna erfarenhet av det senaste årets träning är att jag bara “kört på”, utan nr.1, 2 och 3. Skulle jag bara använt mig av mina 3 nu självklara träningstankar hade min säsong och karriär (det här är inte första gången jag bränt ut mig) sett helt annorlunda ut.

I helgen är det världcup-tävlingar på hemmaplan i Falun, tyvärr har mina resultat varit för dåliga för att bli uttagen. Istället väntar “En riktigt femmil” i Sörskog, Falun (bild från ifjol nedan) som är skidåkning på gammaldags vis med skoterdragna spår och individuell start.

Hoppas i alla fall att få se er för lite löpträning i RFS-löpargrupp under våren och på startlinjen i höst. Trevlig helg!

// Emil

Att lyssna på sin kropp

Här kommer ett första blogginlägg från en skidåkare som saknar spår trots att Falun med omnejd bjuder på förstklassig skidåkning.

I våras blev jag uttagen till det svenska längdskidlandslaget, pojkdrömmen hade slagit in för en 27-åring. Framtiden såg ljus ut, “nu slår jag mig på allvar in i världseliten” var tanken. Men efter en sommar där jag tränat mer än någonsin var jag också sämre än på många år. Uttrycket “Less is more” har alltid fungerat för mig när det gäller träning. Men lite behöver inte betyda lätt. Min erfarenhet är att när jag tränar mindre kan jag ge mer på varje pass, samtidigt som kroppen svarar den träning jag gör. Landslagets upplägg stod för något helt annat. I efterhand önskar jag att jag vågade stå på mig mot tränare och tagit det mycket lugnare, helt enkelt lyssnat på min kropp. För om inte kroppen spelar med dig är det ingen idé att fortsätta köra på samma spår. Även om jag förmodligen pressar min kropp mer fysiskt än gemene hen är det något alla personer ska ha i åtanke -att alltid lyssna på sin kropp, det är nummer ett för en hälsosam vardag.

Nu närmast väntar några lugna veckor i ett vintrigt Falun. Vi hörs snart igen –  tills dess – läs gärna artikeln i expressen där jag ifrågasätter landslagets träningsupplägg.

https://www.expressen.se/sport/langdskidor/han-sagar-landslagets-traning-ar-sa-sjukt/

// Emil

 

ÅRETS RFS-AMBASSADÖR ÄR EMIL JOHANSSON – LANDSLAGSÅKARE I LÄNGDSKIDOR

 

Känslan att svischa genom skogen av egen kraft med endast skidor och stavar till hjälp kan vara obeskrivligt härlig men också hemsk och jobbig. Längdskidåkning är som livet i stort, ibland är det bakhalt och jävligt, men även då tar man sig framåt och när målet nås kan man med stolthet se tillbaka på färden. Jag heter Emil Johansson och är uppvuxen med skidor på fötterna, detta har resulterat i flertalet bra prestationer. Men framförallt har mitt idrottande lett till många fina kontakter, två sådana är Jobzone och “Running For Shelter”- ett lopp som jag med glädje sprungit fyra gånger. Jag är stolt att på min femte start få vara ambassadör för denna välgörenhetsstafett. Att pengarna i år går till organisationen “Vid din sida” som arbetar för äldre hemlösa känns extra bra då det är en grupp som annars inte får stort utrymme i välgörenhetssammanhang. Jag kommer springa med ett större leende och högre puls än någonsin i september, vi ses då!

Mvh

Emil