Solen har äntligen börjat kika fram och det har blivit lite varmare sedan vi hördes sist. Med andra ord blir ursäkterna färre och färre för att ta sig ut och börja träna inför loppet som närmar sig med stormsteg! 🙂

Själv tränar jag för fullt inför Himalaya dit jag far efter sommaren för att leda en grupp upp till Everest basläger. Något som låter svårare än vad det är och faktiskt alla har möjlighet att klara av om man förbereder sig ordentligt. Everest säsongen är annars i full gång och för några dagar sedan fick jag ett telefonsamtal från min kompis Chhiring som då stod på toppen av Mount Everest. Sådana samtal får man inte särskilt ofta! Filmen om oss börjar snart bli klar och ni kan kika in trailern till den här: https://www.youtube.com/watch?v=w2BNsBELBtE

Förra veckan var jag även uppe vid Höga Kusten med barn från Min Stora Dag. Ett jättefint läger med strålande sol där vi bland annat besteg Skuleberget, paddlade kajak, vandrade och spelade kubb och fotboll. Det är många saker som blir väldigt tydligt på ett sådant läger, men något som slog mig sist är hur snälla och inkluderande barnen är mot varandra.

Är det någon som står utanför eller blir ensam är det alltid någon av de andra barnen som kommer fram och frågar om man vill vara med. Kanske för att man själv vet hur det känns att vara ensam och något som vi alla kan lära oss av.
Ett sådant läger är såklart fullt av starka intryck och otroligt häftigt på många sätt.
Har ni inte redan läst om våra läger så gör gärna det, och jag skulle varmt rekommendera er att följa med någon gång som volontär.

Ett minne för livet!

Dela i sociala medier